När man ser till golfbanornas ursprung, har de inte alltid haft samma utformning och antal hål som idag. Banorna anpassades efter hur marken såg ut, och tar vi en bana i St Andrews som exempel, så hade den 11 hål från början. Hålen placerades efter hur naturen såg ut. När man spelade denna bana så gick man alla elva hålen, och vände sedan för att spela samma bana fast baklänges. Det gav sammanlagt 22 hål. Här hade varje hål en egen green, där man skulle putta i bollen innan man fortsatte att spela. När man hade puttat i bollen byggde man en tee av en sandhög på en klubblängds avstånd från hålet. Sedan slog man ut från denna mot nästa hål.
Dock kom man 1764 fram till att det var för kort avstånd mellan flera av hålen, så man lade om banan till nio hål. Detta gav då en golfrunda på sammanlagt 18 hål.
I Skottland och England växte golfen under 1860-talet. Här hade banorna tidigare endast varit placerade vid kusterna och nu började man även bygga banor längre inåt i landet. I slutet av 1800-talet och i början av 1900-talet hade antalet golfbanor ökat till ca 200 stycken, vilka hade byggts av både järnvägsbolag, privata klubbar samt kommuner.
Under denna tid expanderade även sporten och Royal Calcutta Golf Club var den första klubben att bildas utanför Storbritannien. Det var 1829 i Calcutta. Sedan följde länder som Sydafrika, Kanada, Australien och USA efter och bildade golfklubbar. Detta var mycket på grund av att brittiska golfspelare emigrerade till dessa länder.
Den första amerikanska golfklubben bildades 1888 av John Reid från Skottland. Detta var St. Andrews Golf Club, belägen i Yonkers i New York. Det kommande sekelskiftet hade det blivit så många som mer än 1000 golfbanor i USA.
I Japan var det en engelsman vid namn Arhur Groom som byggde den första golfbanan. Det var år 1903 i Rokkobergen, vilket ligger 900 meter över havet.
Pau Golf Club var den första europeiska golfklubben, vilken bildades 1856. Här var det skotska officerare som var på semester som anordnade banan.